Vintervädret och fåret gemensamt hade igår lockat ut
en mängd promenerande och åkande till Slottsskogen,
i synnerhet på e.m. då yrvädret upphörde. Den som då
sträckte sin färd ditut, får att njuta af vinterlifvet, blef
vittne till och ofta tvungen deltagare i ett skådespel, som
kom en förståndig människa att koka af harm. Jag
åsyftar snöbollskastningen på fredliga åkande och pro
menerande, såsom det tillgick i Slottsskogen i går.
Så snart någon åkande inkommit genom grindar
ne till Slottsskogen, började hårda snöbollar hagla öfver
dem från alla kanter. På skilda ställen hade här en
mängd slynglar med eller utan gymnasistmössor sam
lat sig,· be arbetande de åkande och ~)promenerande
fruntimren utan manligt beskydd.
·
Om ligapojkar roade sig på detta sätt, skulle man ju
ej taga så stor notis därom, men de som1 mest utmärkte
sig här voro vuxna skolynglingar.
I allmänhet vågade de sig ej på de damer, som voro
ledsagade af herrar – min fru fick sig dock ett par
snöbollar, som förskaffade den kastande en handgrip
lig upptuktelse. Ty ”smörj” är det enda som
hjälper mot dyligt ofog!
Rent spel
Ur GHT 12 februari 1906